1990-talet och början av 2000-talet var en händelserik tid för Scoutsverige. I slutet av 1990-talet började de fem scoutförbunden diskutera hur man bäst skulle kunna samarbeta och 1999 antogs den första gemensamma strategin.
När de fem scoutförbunden gemensamt anordnade World Scout Rover Moot 1996, i Ransberg i Värmland, var det ett av de första stora internationella projekten i modern tid där förbunden samarbetade. Här möttes scouter och lärde känna varandra och man kan ana att här såddes idéer till fortsatta samarbeten.
År 2000 började Svenska Scoutrådet ge ut den gemensamma tidningen REDO för scouting, som så småningom ersattes av Scoutmagasinet och Scouten.
2001 träffades de fem förbundsordförandena, helt informellt, för att diskutera. Tanken var att fokusera på vad man kunde göra gemensamt i förbunden. Samma år anordnades Sveriges första nationella jamboree, Scout 2001, för alla scoutförbund, på Rinkabyfältet i Kristianstad. Ett nationellt läger innebar fler möjligheter till möten över förbundsgränserna, möten som bidrog till att stärka känslan av gemenskap och behovet av samarbete. Det gemensamma arbetet genom Svenska Scoutrådet stärktes ytterligare 2003, då Scoutrådet anställde en generalsekreterare. Här började vägen mot en gemensam färdplan ta fart på riktigt och 2004 beslutades att de fem scoutförbunden tillsammans skulle ta fram en strategi för scoutrörelsen i Sverige. På Scoutrådets årsmöte 2006 skrev samtliga förbund på Färdplan för framtiden, efter att först ha klubbat beslutet på sina respektive årsmöten.
2007 anordnade Scoutrådet Jiingijamborii, det andra stora nationella lägret under 2000-talet, också det en viktig mötesplats för alla scouter i Sverige, oavsett förbundstillhörighet. 2011 hölls den 22:a världsscoutjamboreen på Rinkabyfältet utanför Kristianstad. Då möttes 40 000 scouter från alla världens i Sverige.
2012 bildades en riksorganisation för scouting i Sverige med namnet Scouterna.